Johanna

Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen längre. Söker tröst i en gammal, gammal blogg. Inte mycket till tröst egentligen kanske men jag vet inte vart annars jag ska vända mig.  Det är över ett år sedan det tog slut nu, men jag är fortfarande helt besatt av dig. Du finns i mitt hjärta och i mina tankar varje dag, flera gånger. Hatar att det är så. Vill inte ha det så! Vet att du har börjat om och gått vidare förlängesedan. Att du aldrig tänker på mig längre. Det gör så jävla ont i mig att veta det. Det tog ett långt tag för min hjärna att förstå att det är över mellan oss. Men mitt hjärta kommer aldrig någonsin att släppa tanken på att det kan bli vi igen. Hjärtat mitt håller så hårt i dig! Se vad jag tänker.. Det är ju helt sinnesjukt. Men det är tyvärr sant. Antar att det här är kärlek när den är som starkast, för jag älskade verkligen dig, och jag gör det fortfarande. Fast det inte är någon idé längre. Fast vi inte har setts eller pratat på snart ett helt år. Varför planerade jag hela mitt liv med dig? Om det var så lätt att planera det, varför är det inte lika lätt att sudda bort allt? Du har allt! Allt jag vill ha. Vet att jag aldrig kommer att träffa någon som du igen. Önskar att jag fick göra om de tre åren jag fick med dig. Jag skulle varit så annorlunda. Uppskattat dig så mycket bättre och så mycket mer! Visat min kärlek. Sådana saker är så lätt att säga nu i efterhand. Dessvärre mycket svårare att rätta till. Jag förstår att du inte vill ha mig. Jag är inget vidare vacker att titta på, är inte bra på något, ganska osmart och helt enkelt en människa utan personlighet. Helt tvärt emot vad du var faktiskt. Du var snygg, rolig, smart och en alldeles underbar människa. Det är du fortfarande! Det lilla jag nu vet om dig. Saknar ditt skratt, saknar din doft, saknar din familj och jag saknar dina vänner. Allt som var vårt liv tillsammans. Jag är ingen utan dig. Jag tror aldrig jag kommer kunna beskriva med ord denna smärta jag tvingas gå igenom dagligen. Vissa dagar är bättre än andra, andra dagar är bara svarta av tomhet och av saknad, hjälplösheten som sticker mig i själen och påminner mig om att jag aldrig kommer kunna göra något åt de här känslorna jag känner eller att du inte bryr dig om mig längre, att du inte älskar mig tillbaka. Som du sa, man kan inte styra sina känslor och jag är ledsen att säga att du har rätt. Man kan inte det! Jag kan inte sluta älska dig. Det är väl bara att vänta på bättre tider.. Frågan som jag ställer mig själv nästan varje dag är bara hur länge till jag orkar vänta. Hur länge till jag klarar det här Jesper..

Som Adele säger; Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead.. <3

Idag är jag ledsen.
Den lilla kontakt vi fortfarande har med varandra,
jag önskar att den var över. Jag vet det är bättre så.
Jag klarar det inte mer.

Hejdå.

When I fall,
will you be there to catch me, when I fall?

Vännen, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

Vännen i natt kom du tillbaka
och allt fick sin förklaring
i en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum.

Jag saknar dig
och dig
och dig
och dig.

Det blir aldrig som förut igen.

---

My made-up friend has given up on me.

HEJ!
Jag bloggar aldrig.

Puss i alla fall :)

Hej Amanda!
Eftersom du är den ända som kollar min blogg skriver jag detta endast flör dig :D
Hoppas du har det bra gumman! (L)
Pusssss <3

Never again will I hear you
Never again will I miss you
Never again will I fall to you
Never...
Never again will I kiss you
Never again will I want to
Never again will I love you
Never!

Ska jag börja med den här skiten igen eller? :S :P

NEJ MEN HEJ! ;D
Weeeiiihoo. Det är torsdag idag. Tråkigt egentligen..
Idga har vi haft livskunskap och naturkunskap än så länge. Vilket var rätt okej.
Naturkunskapen satt jag i alla fall halft och sov på tills jag kom på att vår lärare säger "då" rätt så ofta.. eller nej! jäävligt ofta! Så jag och Jossan satt och räknade hur många gånger han sa "då" på ca 2 minuter. Sen bröt vi ihop av skratt :D HAHAHA! Han sa det 10 ggr på två minuter! hahahaha. Det var skoj! ;D

oj nu ör det brandövning! Hejvejs! :P

sluta säg åt mig hur jag ska leva mitt liv
jag får tycka vad fan jag vill din jävla idiot
och jag skiter helt fullständigt i vad du tycker
ta ditt jävla tyckande och far åt fanders
försvinn ur mitt liv!!

- Jag har absolut inte något att säga längre.



Sometimes it’s hard to make those noises disappear
Inside my head, behind my eyes, between my ears
You try to tell me it’s delusion and plain fear
I close my eyes and just pretend I didn’t hear.

If it makes you happy
It can't be that bad
If it makes you happy
Then why the hell are you so sad