för en tid som bara går och aldrig kommer igen
Igår kväll cyklade jag ner till Frida en sväng.
Vi åt glass och sedan gick vi hem till henne och kollade film =) Myst.
Idag har jag jobbat och jag har inte jobbat klart för dagen kan man säga. Ska börja jobba igen kl 23.00, men det går tydligen fort på kvällen säger dom som har jobbat kväll. Jag har inte gjort det än.
Och imorgon är det jobb igen... =/
Alltså, det finns en sak som jag tänker på varje dag nu för tiden (haha, inte det ;)). Men alltså jag tänker på tiden. Ibland känns det verkligen som om jag bara slösar bort en hel dag på inget och sedan får jag fanimej dåligt samvete för att jag inte har gjort något den dagen. Det känns typ som att jag borde ta vara på dagen för jag vet ju inte hur många år, dagar, timmar, minuter, sekunder till jag får leva? Det är rätt sjukt att tänka så när man bara är 16 år, då har man ju förhoppningsvis hela livet framför sig. Men det är inte så jag ser det. Är jag ensam om att tänka såhär? Börjar jag bli helt sjuk i huvudet..?
"Börja leva livet som om varje dag var den sista" Hum.. Det är inte något man egentligen kan göra tror jag.
I alla fall så börjar det här tänkandet göra mig tokig nu. Det plågar mig inombords. =/
Jag kommer säkert bli en såndär person som får värsta 40 års krisen när jag är i den åldern.. Jag vill inte se tillbaka på åren som gått då och inse att jag inte har gjort något kul med mitt enda liv.
Nu får jag skärpa mig! Det låter ju som om jag bara sitter hemma och ugglar ju, men så är det ju inte heller. Visst har jag roligt, men det är nog inte det som bekymrar mig.. (?)
Herregud. Det här är ju nästan patetiskt.
Vi åt glass och sedan gick vi hem till henne och kollade film =) Myst.
Idag har jag jobbat och jag har inte jobbat klart för dagen kan man säga. Ska börja jobba igen kl 23.00, men det går tydligen fort på kvällen säger dom som har jobbat kväll. Jag har inte gjort det än.
Och imorgon är det jobb igen... =/
Alltså, det finns en sak som jag tänker på varje dag nu för tiden (haha, inte det ;)). Men alltså jag tänker på tiden. Ibland känns det verkligen som om jag bara slösar bort en hel dag på inget och sedan får jag fanimej dåligt samvete för att jag inte har gjort något den dagen. Det känns typ som att jag borde ta vara på dagen för jag vet ju inte hur många år, dagar, timmar, minuter, sekunder till jag får leva? Det är rätt sjukt att tänka så när man bara är 16 år, då har man ju förhoppningsvis hela livet framför sig. Men det är inte så jag ser det. Är jag ensam om att tänka såhär? Börjar jag bli helt sjuk i huvudet..?
"Börja leva livet som om varje dag var den sista" Hum.. Det är inte något man egentligen kan göra tror jag.
I alla fall så börjar det här tänkandet göra mig tokig nu. Det plågar mig inombords. =/
Jag kommer säkert bli en såndär person som får värsta 40 års krisen när jag är i den åldern.. Jag vill inte se tillbaka på åren som gått då och inse att jag inte har gjort något kul med mitt enda liv.
Nu får jag skärpa mig! Det låter ju som om jag bara sitter hemma och ugglar ju, men så är det ju inte heller. Visst har jag roligt, men det är nog inte det som bekymrar mig.. (?)
Herregud. Det här är ju nästan patetiskt.
Kommentarer
Postat av: Cassandra
nej johanna du e inte ensam om att tänka så, idag är en sånn dag för mig kan jag säga, sitter bara å väntar på klockan varje dag och de mår jag inte heller bra för de e jätte jobbigt, men kan tyvärr inte göra något annat heller =S.. du ska veta att förra sommaren då jag inte hade något sommarjobb då var de värre fär då känndes vet verkligen ångest i min kropp att jag aldrig gjorde något vettigt då kännde jag de mer än denna sommaren.. Men du får inte må dåligt av det??
Trackback
